Nattskräck?
Nico har sen några månader tillbaka vaknat på nätterna och skrikit hysteriskt! och det har blivit värre nu dem senaste nätterna.
förut vaknade han, skrek hysteriskt ett litet tag men sen somnade om ganska fort.. nu de senaste gångerna har han skrikit allt längre och inatt var faaan inte kul!! han vaknade vid 5, skrek och skrek och skrek.. inget dög verkligen! fyfan säger jag bara.. det är inte kul att se sitt barn skrika sådär, utan att vilja bli tröstat, och inget tröst hjälper dessutom. vet inte vad jag ska göra, man blir frustrerad helt enkelt och man vill själv skrika rakt ut.
Mamma sa att det finns något som heter nattskräck så nu har jag sökt lite om det, och det liknar nicos beteende, men ändå inte helt.. det står att det kan hålla på så några minuter, vilket är likt det han höll på med förut, men nu hålls det på i flera timmar?! så ja vet inte.. kan ju fortfarande vara det. Och man kan hjälpa till att få det att sluta, genom att få honom att sova lite längre på dagen, mer sjungande och sagor innan läggdags och försöka få honom i säng direkt när han är trött, så han inte är övertrött när han lägger sig och blablabla. Får göra mitt bästa helt enkelt, min kropp orkar inte mer att behöva vakna på det här sättet och stå ut med allt skrikande. det påverkar mitt humör på dagarna totalt, och jag orkar itne vara förbannad, stressad och irriterad längre. Och det går ut på fel människor, och jag pallar inte ett enda mottryck, kritik lr liknande utan att bli hysterisk och gapa arg tillbaka. ja ni fattar.. jag orkar helt enkelt inte, men jag ska göra mitt bästa för att nico ska få en bra sömn.. göra allt jag kan och försöka låta känslorna ligga utanför för att inte gå in i väggen.
älskar min lilla kille <3
förut vaknade han, skrek hysteriskt ett litet tag men sen somnade om ganska fort.. nu de senaste gångerna har han skrikit allt längre och inatt var faaan inte kul!! han vaknade vid 5, skrek och skrek och skrek.. inget dög verkligen! fyfan säger jag bara.. det är inte kul att se sitt barn skrika sådär, utan att vilja bli tröstat, och inget tröst hjälper dessutom. vet inte vad jag ska göra, man blir frustrerad helt enkelt och man vill själv skrika rakt ut.
Mamma sa att det finns något som heter nattskräck så nu har jag sökt lite om det, och det liknar nicos beteende, men ändå inte helt.. det står att det kan hålla på så några minuter, vilket är likt det han höll på med förut, men nu hålls det på i flera timmar?! så ja vet inte.. kan ju fortfarande vara det. Och man kan hjälpa till att få det att sluta, genom att få honom att sova lite längre på dagen, mer sjungande och sagor innan läggdags och försöka få honom i säng direkt när han är trött, så han inte är övertrött när han lägger sig och blablabla. Får göra mitt bästa helt enkelt, min kropp orkar inte mer att behöva vakna på det här sättet och stå ut med allt skrikande. det påverkar mitt humör på dagarna totalt, och jag orkar itne vara förbannad, stressad och irriterad längre. Och det går ut på fel människor, och jag pallar inte ett enda mottryck, kritik lr liknande utan att bli hysterisk och gapa arg tillbaka. ja ni fattar.. jag orkar helt enkelt inte, men jag ska göra mitt bästa för att nico ska få en bra sömn.. göra allt jag kan och försöka låta känslorna ligga utanför för att inte gå in i väggen.
älskar min lilla kille <3
Kommentarer
Trackback